Historik och kuriosa

Bara bada bastu – Emmabryggans och bastuns historia

För att berätta vår bastus historia får vi gå över 150 år tillbaka i tiden. Marken där Östra Älvsalas Tomtägarförening nu finns, tillhörde då Östra Älvsala gård. Området exploaterades först i början av 1950-talet.

När ångbåtstrafiken kom att utvecklas i Stockholms skärgård på 1800-talet, fick öarna snabba förbindelser med staden. Detta kom även att gälla Värmdö, som trots flottbron över Skurusundet (den första Skurubron kom först 1915) hade långa och tidsödande förbindelser med häst och vagn till Stockholm.
Avgörande för vår del, var iordningställandet av farleden Strömma Kanal på 1860-talet. 1866 sattes fartyget S/S Strömma Kanal in på traden Stockholm – Stavsnäs. Det ersattes 1876 av S/S Stavsnäs, som i sin tur 1884 ersattes av en ny S/S Strömma Kanal som att fortsätta på traden ända till 1937.

På platsen där bastun nu ligger, uppfördes därför en brygga, där sedan ångbåten kunde lägga till. Bryggan finns utmärkt på ångbåtskartan till höger med en röd punkt.

Vid ångbåtsbryggan fanns också en mindre byggnad, som antagligen tjänade som väntkur och förråd (bilden ovan). I bastun idag finns också bilder på den ursprungliga byggnaden, med en mindre fiskebåt vid bryggan.

Emmabryggan

Bryggan kallades Emmabryggan, oklart varför, kanske efter namnet på en båt som brukade ligga där? I och med Tomtägareföreningens bildande, övertog föreningen bryggan och byggnaden.

1963 beslöt några herrar att göra om byggnaden till en bastu. Hur det gick till när man skulle basta första gången, finns noggrant dokumenterat:

Branden

VÄRMDÖ. POLIS Hemmestavik
Tel. Värmdö 0766/20010
Rapp. nr 767/63  BD nr 5/81 _BrmD nr 5/318
Ink. 17 OKT 1963 Till Landsfiskalen i Gustavsbergs distr.
RAPPORT 
Tisdagen den 15 oktober 1963
Ang. (namn borttaget), fabrikör, f. 1905. /bastubrand/.

Lördagen den 17/8 1963 k1ockrm 16.00 alarmerades Värmdö brandkår, enär brand utbrutit i en bastu vid Älvsa1a.
Undertecknad och epk Kimber, som ryckte ut till platsen och anlände dit samtidigt med brandkåren konstaterade följande:
Bastun var helt övertänd och så gott som nerbrunnen, varför brandkåren fick inrikta sig på att hindra elden från att sprida sig till en intilliggande simhoppställning.
     Bastun var uppförd i trä och hade en storlek av ca 4 x 3 meter. Där förvarades inget, utan den var inredd med endast några bänkar. Elektrisk installation saknades.
Väggisoleringen utgjordes av stenullsmattor. Väggarna var invändigt beklädda med träfiberplattor.
Uppvärmningsanordningen utgjordes av en plåtkamin, som var försedd med en eldningslucka upptill på framsidan och en asklucka nertill. Kaminen stod på 15 cm höga fötter direkt på trägolvet och på ett avstånd av 25 cm från väggen.
Väggen bakom kaminen var ej isolerad med något eldhärdigt material.
Rökröret bestod av ett plåtrör med en diameter av 15 cm. Det gick från kaminens ovansida, var böjt vinkelrätt ut genom väggen och fortsatte på byggnadens utsida parallellt med ytterväggen. Det var fastsatt med p1åtstag på ett avstånd av 7 cm från takets ytterkant.
Runt hålet för rökröret var väggen både på insidan och utsidan beklädd med en plåt i storlek 60 x 60 cm.
                       . . . . . . .
För utrönande av närmare omständigheter kring branden,
har fabrikör NN, f. 1905, hörts i saken, därvid han uppgivit följande:
NN hade tillsammans med några kamrater vid 15.00-tiden gjort upp eld i bastun. Efter att ha tänt i kaminen och fyllt densamma med ved gick de hem till sina resp. stugor för att hämta tvål och handduk. När de sedan omkring klockan 15.30 återvände till bastun och öppnade dörren till bastun slog stora eldslågor ut genom dörren. De försökte då släcka elden med vatten, som de tog från sjön. NN sprang själv hem efter en brandspruta. Det visade sig dock att de ej heller med denna kunde släcka elden, varför de ringde brandkåren. NN ansåg, att elden uppstått genom överhettning från kaminen. Bastun var ej brandförsäkrad.

Brandorsaken har ej med full säkerhet kunnat fastställas. Allt tyder dock på att branden uppkommit genom överhettning i kamin. Bastun äges av Älvsala tomtägareförening, och som ordförande i denna förening är civilekonom Ivar Fransson,Rågsvedsvägen 68, Bandhagen,  Fransson önskar en kopia av utredningen.

Hemmestavik i polisstationen den 15/10 1963.
/Bo Tall/ epk.

Till polisrapporten finns några bilder bifogade:

Emmabryggan tar form igen

Så gick åren, bryggan ruttnade bort, men bastun hade inte fallit i glömska.

Våren 1996 gick Pelle Bengters ut med en enkät till medlemmarna i tomtägareföreningen om intresse för bastu vid Emmabryggan. Ett 20-tal intresserade tecknade sig för andelar i den nybildade bastuföreningen, avtal skrevs med tomtägareföreningen, och bygglov om att få återuppföra huset vid Emmabryggan inlämnades.1997 i mars beviljades bygglov för bastun, och arbetet med att bygga kunde starta. I maj hölls första årsmötet för bastuföreningen. Avtalet med tomtägareföreningen undertecknas.

Då tror man att bastun ska kunna invigas den19:e juli. Men så blir det inte. Först i oktober är bastun klar utvändigt. I juni 1998 hålls årsmöte. Man tror åter igen att bastun ska kunna invigas den 19:e juli… Men den 19:e september är bastun äntligen klar, och den invigs med bl.a. allmänt bastubad.

Drivande i projektet var Pelle Bengters, men många andra medlemmar gjorde stora insatser vid bygget. Pengar och arbete satsades av medlemmarna i ett riskprojekt: Skulle bastun bli färdig någon gång, skulle den fungera och bli tillräckligt varm, skulle trycket på att få använda den bli så stort att det blev svårt att få bastutid, skulle de som använde bastun sköta den så att nästa badande kom till en snygg och ren bastu, skulle den utsättas för vandalisering?

Många osäkra faktorer, men över 25 års verksamhet har visat att bastun fungerar, så det är kanske därför vi nu är över 30 medlemmar.

Förbättringar och underhåll har också gjorts under åren, en badbrygga byggdes, och har bytts ut, bastuaggregatet har bytts ut tre gånger, vi är nu inne på det fjärde aggregatet.

Nisse Carlén 2025-10-07

Nedan är bilder från invigningen den 19:E september 1998.